Det allt igenom patetiska.

Visst gör det ont när knoppar brister det gör så ont när kroppar brister visst fan gör det ont när knoppar brister men det gör så ont så länge innan när man hela tiden tänker tack herregud för att jag blev normal tack för att allt blev som det blev som det blev som det blev för det blev inte som det skulle det blev som det blev det gör så ont när knoppar brister när man inte växer som man ska när ryggraden är krokig och sned och skev och man lutar och välter och slår över slår runt det gör så ont när man slår runt det handlar aldrig om att man inte kommer klara sig det handlar om en dräglighet en allt igenom patetisk dräglighet som som får ryggen att rätas ut man leter eftar drägligheten som blir din korsett som slits isär för det finns ingen som bryr sig om dig ingen som bryr sig om dig en egocentrisk fanatism utöver det vanliga en allt igenom patetisk längtan att räta ut ryggen.