En Prometheansk förbannelse.

Åh jag vill bara springa ifrån all jävla napalm som gror i mina lungor och dynamiten i min mage jag vill kasta mig utför närmsta stup bara för att få känna vinden i håret när jag faller mot allt jag hatar jag ska krossa det med min skalle men det enda jag gör är att stånga mig blodig mot alla glasrutor som omfamnar mig och talar om för mig att jag finns bara till för marginalen jag finns bara till för att se inte för att egentligen vara delaktig för jag sitter för evigt på avbytarbänken och du vet att du alltid har mig där och därför vet jag att livet inte var mitt utan bara ditt och jag vet att jag bara kuvar mig för jag har aldrig vetat något annat vågat något annat och det enda jag egentligen vill är att stoppa ner dig i min bröstficka och vårda dig ack så ömt men jag vet också att jag omöjligt kan vårda någon för jag vet att jag hade blivit den sämsta jävla morsan i världen den där som plötsligt slår upp ögonen en dag och inser att det inte är såhär det ska vara för i helvete det är inte såhär det ska vara det var inte såhär det var menat att bli jag hoppades ju på änglavingar och evigheter istället fick jag begränsningar och en örn i min mage en girighet jag inte låtsas om att jag har Prometheus i min mage och jag kommer heller aldrig loss det är du och jag Prometheus i väntan på Hercules är det du och jag.