Fågelhjärtan och kolsyrekänslor.

Kolsyrekänslor i mina armar och ben och i min mage och jag vet att hade naturlagarna gått att krossa hade jag vart den första att sväva utan att behöva snudda marken för det är precis så man hör om en människa är förälskad och jag vet att kolsyran i min kropp behöver komma ut lyfta mig uppåt framåt in i livet jag kommer vara helt uppe i livet och aldrig mer sätta mina fötter på marken för fötterna på jorden är överskattat och att ha vingar är allt för underskattat även fast vi ibland blickade emot molnen och suckade djupt skulle vi behöva göra det jämt för att visa uppskattning nog och även om vi ibland hade kolsyrekänslor och vi svävade lite hade det inte räckt ända fram och vi hade ändå kraschat och drunknat och försvunnit och om jag bara hade varit en fågel vet jag att mitt hjärtade hade slagit hårdare för livet.