Till Sofie, för alltid för aldrig.

Precis som att få en sockerkick mitt i natten och precis som att tänka på alla män och kvinnor du kommer belägra bestiga erövra och aldrig återse i dagsljus men inte heller kommer samma regnbågar att skjuta ut ur ditt bröst och aldrig någonsin kommer du behöva känna dina revben krossas mot gruset som skrapar dina knän och alltid den här känslan av att man redan glömt allt man har gjort för man har redan gjort det och det har ingen plats inuti dig för alltet har aldrig någonsin betytt mindre och du inser hur mycket mer du kanske är värd och att du är så mycket mer värd så fruktansvärt högt över alla andra när du dansar på bord och bardiskar och vet att snart blir det ljusare snart kommer dagsljuset och snart kommer du utstråla en annan sorts värme och ett annat behag kommer rinna genom dina vener artärer armar och ben och huvud och tanke och drömmar om englandsnätterna och hur änglarna alltid funnits inom dig med sina vingar för att rädda dig när det behövs och snart kommer de friska nyfödda horisonterna som låter dig vara den du egentligen alltid innerst inne var.