Jag har en hamster i magen och aldrig slutar den gnaga.

Det är en gnagade tomhet en nedbruten känsla isärplockad till elementärpartiklar tills det inte ens finns längre det är ett annat sätt att säga att man lever men att man inte vet om det det är ett sätt att försöka erkänna att man är ensam för här sitter jag ensam jag vet det det är ensamheten som klammrar sig fast runt midjan ibland erkänner man att det är ensamheten ibland tror man att det är magont ont i magen så hemskt hemskt ont i magen det är ett sätt att ta sig igenom och att härda ut ett sätt att se vad som finns när tunneln tar slut och sätt att se vad som finns kvar när det här är allt det är.