Eter/skimmer/substans/dom som inte fanns.

Kanske var vi alltid sådana som landade på fötterna, aldrig några krossade ben.Kanske är det så att alla minnen blir till korta sekunder av ljusskimmer, flimmer, solkatter på mina väggar, dina kinder, dina fräknar och ditt huvud i mitt knä.Visst är det så att man säger att det ordnar sig, och visst gör det kanske alltid det, men någonstans tar allt slut, någon gång måste du kapitulera, sluta existera, visa vit flagg och ge upp.