This wilderness up in my head, och jag står aldrig still.

När du känner att du verkligen måste ut och springa för viljan i ditt bröst bänder dina revben ut och in och du tar dina första steg dina andra steg alla dina steg och du kan omöjligt sluta förrän du känner hur ditt hjärta exploderar och dina lungor strimlas och det enda du hör är två olika hjärtslag i ditt huvud this wilderness up in my head och kolsyrekänslorna i kommer krypandes i alla dina muskler genom halsen sipprar kall kall luft som fräter sönder dina luftrör och hela dig inifrån luften som kväver skrikfåglarna inuti dig men det är också så att så länge du springer kan du fortsätta leva såväl utan hjärta som utan lungor för det är så det ska vara och det är så det ska gå till det är så man formas och stöps alla i samma form en och samma form fram och tillbaks men ändå hittar du aldrig de där låtarna man skulle skriva om dig och ändå hittar du aldrig brev från dina hemliga beundrare aldrig har du den där känslan av att vara förföljd aldrig en känsla av att veta fram och tillbaks vem du ens kanske egentligen är.