Mellanrum.

(det här är ett utdrag ur en längra sammansättning av texter)

Det är en förskjutning på 0.1 sekunder mellan det att hjärtats förmak och kammare drar ihop sig, får blodet att röra på sig. Hade det inte varit för den tiondelssekundens förskjutning så hade människor inte funnits. Det är ett mellanrum som är livsavgörande. D-dunk, jag lever. Det är det mellanrummet, som låter dig veta att du existerar.

Det finns många mellanrum du måste ha. Det finns ett mellanrum mellan alla dina fingrar, det kanske inte är livsnödvändigt, men annars vore du en fisk eller en vattenmänniska, och det vore en helt annan sak. Det finns ett mellanrum mellan jorden och solen, annars hade vi brunnit upp. Det finns ett mellanrum mellan dina ögon, för att ge dig en så rättvis bild av världen som möjlig. Det finns ett mellanrum som skapas av luften i dina lungor, det är ett tomrum du måste fylla, men ett mellanrum du inte kan leva utan. Ett annat mellanrum som finns är det tomma sätet bredvid varje ensam människa på tåget, bussen, spårvagnen, tunnelbanan. Det finns ett mellanrum mellan fåglars fjädrar så de ska kunna sväva. Fåglar har också ett mellanrum i sina hjärtan som de inte kan leva utan. Det finns ett mellanrum mellan våra skuldror där vi sitter på bänken i höstmörkret. Det är fortfarande 30 cm, och jag hamnar fortfarande lite för nära dig om jag vrider mitt ansikte emot dig. Det är ett mellanrum som hade kunnat vara större, men som likväl måste finnas där. Inuti varje atom finns ett mellanrum, det betyder att vi är till störst del är gjorda av bara mellanrum.

Minnet är ett mellanrum, ett undantag från fysikens lagar, en brygga mellan epoker och händelser. Minnet är ett mellanrum vi aldrig kommer kunna fylla helt, ett tomrum i vilket vi samlar allt som händer och lämnar rum för allt som kommer att hända. Vi lämnar alltid lite extra utrymme för det som ska komma att hända, i väntan på bättre tider som tar mer plats och som är mer värda att ta den plats de behöver. Det är på grund av det här som vi så ofta glömmer bort saker som hänt oss, det är därför vi glömt bort hur vi reagerade när vi föddes eller hur det kändes att stoppa en äpplebit i munnen första gången.

Vi finns till störst del alltså knappt alls. Det ger vår tillvaro ett yttre lager av meningslöshet, som jag försöker att inte tänka på. Hade det inte funnits ett mellanrum mellan mina tankar och mina stämband så hade jag berättat det här för dig, men nu finns det ett sådant mellanrum, så istället för att berätta det för dig så flyttar jag 10 cm ifrån dig, för att bereda lite mer mellanrum till mina vingar, om jag hade haft några.