Dialog mellan statyn 'Kvinna vid havet' och skulpturen 'Bobos hjärta'. (skriven under ett besök på Skissernas museum i Lund)

B: Hur länge ska du stå här?

K: Tills han kommer hem.

B: Hur länge?

K: För alltid.

B: Jag slutar aldrig slå. Ingen behöver någonsin vänta. Jag tror du behöver ett hjärta. Du kan låna mig.

K: Jag behöver inget. Ingen. Jag behöver min väntan. Jag har min väntan. Jag är min väntan. Även vindstilla dagar viner luften genom mitt kjoltyg. Jag behöver ingen. Jag är min egen.

B: Du behöver allt. Titta nedåt. Du har inget. Sluta blicka uppåt. Du behöver allt.

K: Nej, jag har allt. Det är du som inget har. Bara kärna ingen utfyllnad. Tomhet.

B: Det är kärnan som är allt. Det är kärnan du saknar. Det är din kärna som drunknat i havet.

K: Jag saknar inget. Jag har allt.