hon har sparat alla undflydda piskrapp
i huden, i barnet
i barmens pulseringar
vi kallar det hjärtslag men
hon är en maskin
barnet bär hennes kugghjul som krona,
skrönorna är de tyngsta att bära
främlingsfientligheten är varm,
blir alltid varmare kommer
förkolna, multna bort
förhöljd i ett tunt lager porslin, huden kommer krackelera
öronen
det finns inget mer att höra
gärningarna är slut på banken
madonnan knäböjer det
är bara barnet
hon tappat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar