Man är aldrig så ensam som när man är ensam på en fredags kväll och hör grannarna skratta.

Hur sanden krasar mellan tänderna precis som ljudet från alla dina gamla LP-skivor när vi dansar med nakna fötter i frostgräs och när mörkret faller med mitt huvud under ytan och paniken som sprider sig från mitt fågelhjärta till fingertopparna alltid denna kyla i fingertopparna om vintern när solen aldrig värmer under täcken där man gör allt för den närhet man inte finner i sin käraste och man söker den så det gör ont när man gör allt för att inte förfrysa i allt det blåa som bildas när havet öppnade sig och släppte dig igenom för att du ska kunna fortsätta vandra.