det var sommar det
växte skrapsår mot husväggen en
tunn hinna av möglig hud
runt ditt huvud
du lindande garn runt alla kroppsdelarna
för mönstret, sa du
jag antog att det var för värmen du
såg ju så kall ut den kvällen
när jag hittade dig på morgonen
det var ljust, och
du hade skrapsår på händer
var tryckt mot husväggen
du hade slutat vandra nu sa du
jag slog mitt eget huvud blodigt,
för att kunna komma vidare
jag lät dig ligga kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar